FOTO: POND5
Fallvindar och tromber fäller skog
Ur skogsägarens synvinkel är regn huvudsakligen en välsignelse, medan starka stormar utgör det överhängande hotet. Venäläinen berättar att stormarna uppstår av olika orsak under olika årstider. De gemensamma faktorerna för kraftiga vindar är förenklat sagt, stora värmedifferenser och lufttrycksskillnader mellan luftmassor som möts.
– I regel blir det först i juli och under sensommaren så varmt och fuktigt på våra breddgrader att det uppstår åskmoln som kan skapa starka oväder. Åskmoln är relativt lokala fenomen som uppstår då varm, fuktig luft strömmar uppåt från jordytan och börjar kondenseras. Då molnet nått sin topphöjd har det bildats enorma mängder regndroppar, snöhagel och iskristaller inuti molnet, och då luftströmmen i molnet börjar riktas nedåt i stället för uppåt kan det uppstå kraftiga oväder, upplyser Venäläinen.
För skogarna kan uttryckligen nedvindarna, som kallas fallvindar när de når marken, vara förödande.
– En mild form av fallvindar är när man känner en kylig vindpust precis innan regnet bryter ut. I vissa fall kan vindstötarna nå storm- eller orkanstyrka som har kraft att fälla stora skogsarealer på ett begränsat område. Ett exempel är stormen Kiira som i augusti 2017 drabbade områden främst i östra Nyland, säger Venäläinen.
Åskmolnen kan också skapa tromber, alltså starka virvelvindar som bildas i extra kraftiga åskmoln och breder ut sig från molnbasen ned mot marken. I Nordamerika kallas en tromb tornado, men det är huvudsakligen fråga om samma fenomen.
– Fallvindar och tromber är olika fysiologiska fenomen. Det syns exempelvis på att när en stark fallvind har drabbat en skog, har träden fällts i stort sett i samma riktning. En tromb roterar däremot och ger därför oftast trädfällning i flera riktningar. Såväl själva vinden som det låga lufttrycket inne i en tromb kan åstadkomma stor skada. Det har forskats mycket i hur tromber uppkommer men de exakta orsakerna är fortfarande till stor del okända, säger Ari Venäläinen.
Syd och nord skapar vintervind
Höst- och vinterstormarna uppstår som ett resultat av vittomfattande rörelser i atmosfären, då varm luft i tropikerna stiger uppåt och på hög höjd accelererar mot polerna, medan kall luft vid polerna sjunker och strömmar mot tropikerna.
– När de båda luftmassorna kommer i kontakt med varandra uppstår snö, regn, hårda vindar och snabba temperaturförändringar i gränszonerna. Orsaken till att det stormar särskilt mycket på hösten i Norden är att temperaturskillnaden då kontinuerligt ökar mellan den kalla luften i norr och den varma luften i söder, säger Venäläinen.
Under perioden september–januari är havet dessutom relativt varmt i förhållande till den kyliga luften, vilket innebär att vattenånga från havet kondenseras.
– Det frigör i sin tur energi som förstärker lågtryck på väg mot Norden västerifrån. Därför är södra Sverige särskilt drabbat av dessa stormar. Mot våren jämnas temperaturskillnaden mellan luftmassorna ut, och därför är det då vanligtvis relativt lugnt i Finland innan sommarens åskväder sätter in. Hårda lågtrycksstormar är ganska sällsynta här under sommaren, säger Venäläinen.
Han berättar att stormdata visar att förekomsten av starka lågtrycksstormar faktiskt överlag har minskat en aning de senaste åren i Finland.
– Den största orsaken till att stormskadorna i skogarna har ökat är att tjälen är svagare och marken blötare under varmare vintrar. Därför får träden inte stöd av tjälen på samma sätt som under kalla vintrar, vilket gör dem mera utsatta för vädrets makter, säger Venäläinen.
TEXT: BO INGVES
Corioliseffekten
Vindens rörelse dämpas av jordens rotation. Den skapar den så kallade corioliseffekten som försöker få luften att återvända i en tröghetscirkel mot öst på norra halvklotet och mot väst på södra halvklotet.
– Luften kan ändå röra sig över kontinenterna tack vare förekomsten av de starka horisontella tryckkrafter som orsakas av den olikartade uppvärmningen på olika delar av jorden. Vädrets växlingar är alltså något av en duell mellan dels de krafter som vill utjämna skillnaden i luftmassornas uppvärmning, dels jordens rotation som försöker driva tillbaka luften till den plats därifrån den kom, säger specialforskare Ari Venläinen vid FMI.
BI
Aapeli
Ett intensivt lågtryck, som på nyårsafton 2018 rörde sig från Island mot nordligaste Skandinavien, svängde under nyårsdagen 2019 mot sydost mot Finland och Baltikum. På lågtryckets baksida blåste kraftiga och byiga nordvindar upp.
Så prosaiskt beskriver Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut SMHI stormen Aapeli (i Sverige och på Åland Alfrida) den 1–2 januari 2019. Att stormen förorsakade stor förödelse, speciellt i de åländska skogarna är inte förvånande, för vid Bogskär, ungefär 70 kilometer söder om Mariehamn, registrerade FMI en högsta medelvind på 32,5 meter per sekund och byar med vindhastigheter upp till 41,6 meter per sekund natten till den 2 januari. Det innebär att vinden hade mer än nog kraft att fälla träd, lossa takplåtar och filttak och få svagare byggnader att rasa samman.
Det har skrivits mycket om Aapeli och den skogsförödelse den åsamkade, framförallt i Sverige. Enligt SMHI var den ändå som en svag pust jämfört med januaristormen Gudrun i januari 2005. Den drog ned 75 miljoner kubikmeter skog, jämfört med cirka en miljon kubikmeter skog i spåren av Alfrida.
I Finland har det inte stormat på samma sätt som i Sverige, och stormskadestatistiken ser därför annorlunda ut i de två länderna. Januaristormen 2019 var ett undantag, eftersom ungefär motsvarande mängd skog skövlades i båda länderna. Nedan en sammanställning av de senaste decenniernas stormskador i Finland.
BI
