Julgranen på väg mot PEFC-certifiering

Kravet på certifiering gäller också i de fall då säljaren samtidigt är den som har odlat granarna i en PEFC-certifierad skog.

– För att virke av något slag som helst ska kunna kallas certifierat måste certifieringen gälla hela kedjan, även om samma person skulle sköta om alla skeden i leveranskedjan från skog till konsument, säger Auvo Kaivola, generalsekreterare för PEFC Finland.

Han förklarar att när ett träd fälls i en PEFC-certifierad skog är det certifierat ända tills någon transporterar det vidare. Är den aktören, eller någon annan aktör i leveranskedjan inte certifierad, är virket inte spårbart enligt PEFC-kriterierna och kan därmed inte säljas som certifierat.

– Trädet ska entydigt kunna spåras ända till avverkningsplatsen på ett sätt som bestäms i certifieringsreglerna, säger Kaivola.

RISK FÖR FALSARIUM UTAN CERTIFIKAT

Julgranens hållbarhet, ur skogscertifieringssynvinkel, är enligt Kaivola inget problem då det gäller lokala försäljare som säljer sina egna närproducerade granar.

– Det kan däremot vara svårt att veta exakt var en viss gran är odlad då det gäller större grossister som levererar massor med granar till olika delar av landet. I det skedet kan det vara av betydelse för köparen att granarna är certifierade så att granens ursprung är klart, säger han.

Ett problem för många julgransodlare, som skulle vilja sälja certifierade granar, är att största delen av julgranarna odlas på nedlagda åkrar eller motsvarande ställen och inte kan omfattas av PEFC enligt de nuvarande reglerna.

– Därför diskuteras nu ett tillägg till PEFC som gäller certifiering av julgranar som odlas på andra ställen än på skogsmark, om de i övrigt fyller certifieringskriterierna gällande bland annat användning av gödsel. Tillägget skulle omfatta såväl enskilda skogsägare som gruppcertifiering. PEFC-standardiseringsgruppen förhåller sig positivt till tanken, och om det går som tänkt kan en certifieringsmöjlighet snart öppnas för regelrätta julgransodlingar, säger Kaivola.

SÄLLSKAP EFTERLYSER GENOMSKINLIG LEVERANSKEDJA

I Finland finns, förstås, ett julträdssamfund, Joulupuuseura. I fjol restes enligt föreningens beräkningar ungefär 1,4 miljoner julgranar av vilka nästan en miljon är odlade granar. Ur egna skogar tas fortsättnings ungefär 300 000 granar medan importen står för ungefär 150 000 träd.

Föreningens ordförande Juha Ruuska säger att en inhemsk julgran är lika grön som dess färg, eftersom koldioxidavtrycket är endast cirka två kilo, bland annat därför att den vanligtvis skaffas i närmiljön och bränns till energi efter användning.

– Att fälla en julgran minskar inte heller skogarnas tillväxt eftersom det alltid planteras en ny gran i stället. Då granarna växer på gamla åkrar eller under ellinjer binder de under sin växtperiod på cirka 10 år betydligt mera kol jämfört med alternativet gräs och sly.

Att odla julgranar är numera ett åretruntjobb som sysselsätter odlaren med familj och på större odlingar även anställd personal. Därför ser Ruuska fram emot att granar som odlas på annan mark än skogsmark också kunde certifieras enligt PEFC.

– Svårigheten även i det fallet är att gruppcertifieringen skulle gälla endast odlingen. Framför allt på större orter ser vi i alla fall ett klart behov av att få till stånd en genomskinlig leveranskedja från odlare till konsument, så att exempelvis inte utländska granar skulle blandas samman med inhemska, säger Ruuska.

FÅREN GÖDSLAR OCH RÖJER

Mikael Sundbäck på Sundö gård på Pellinge är en av veteranerna då det gäller odling och att sälja julgranar vid ån i Borgå. Starten gick för över 30 år sedan. Till en början utgjordes försäljningen av naturgranar men numera vårdas granarna ömt och ansas ett par gånger per år.

Som oftast gällande julgranar, är Pellinge-granarna hållbart odlade. En del av dem odlas så att det planteras dubbelt upp med gran på ett avverkningsområde och sedan tas hälften bort i form av fina julgranar efter 10–12 år. Andra odlas på gamla åkrar som annars skulle ligga i träda.

– En del av våra julgransodlingar finns på en holme där våra får går på bete under sommaren. Fåren håller undervegetationen kort samtidigt som de gödslar marken, säger Sundbäck.

Han berättar att det kan ligga flera strapatser bakom de julgranar som odlas på holmen då de beroende på väder och vind måste fraktas antingen med båt, pulka eller snöskoter om isen redan lagt sig.

– För att få jämna och täta julgranar klipper jag julgranarna två gånger per år under de 8 till 12 år det tar för en julgran att växa sig till sin rätta storlek. Vi planterar varje år nya granplantor som då är två år gamla. När man klipper julgranen gäller det att se till att man kapar toppen vid ett grenskott som pekar mot norr. Då växer granen sig rak eftersom växterna alltid strävar i riktning mot solen, alltså mot söder, säger han.

NATURLIGA GRANAR POPULÄRARE IGEN

Till Sundö gårds ägor hör ungefär 80 hektar skog som sköts och avverkas enligt vanliga skogsvårdsprinciper.

– Julgranarna är ett kapitel för sig. Vi började år 1990 med naturgranar men sedan blev odlade, symmetriska granar populära. De senaste åren har kunderna igen faktiskt börjat fråga efter naturliga granar i allt högre grad. Kanske det får börja bli mera vildvuxet igen i planteringarna, säger Sundbäck.

Sundö gårds granförsäljning är ett riktigt familjeprojekt där barnen Johan och Ann-Sofie ställer upp som frivilliga försäljare. När Skogsbruket besöker gården på farsdag är de båda hemma för att fira sin pappa, som har lovats en god middag.

Johan är agrolog till utbildningen och då han bor i Borgå har han som hobby att hjälpa till med diverse skogsarbeten i hemmaskogen. Ann-Sofie har valt en helt annan bransch och läser cellbiologi vid Åbo Akademi. Båda tycker att julgransförsäljningen är trevlig avkoppling och ställer gärna upp för familjen veckan inför jul.

– Det är med en viss spänning vi väntar på årets försäljning och hur den påverkas av coronakrisen. Kanske flera kommer för att köpa granen direkt från gården, funderar den samlade familjen då vi går en runda till några närbelägna julgransodlingar. •

Text och foto: Bo Ingves