Experter spår skogsbrukets framtid

Henrik Andersson (HA), vd för skogsförvaltningsbolaget Oy Stockfors Ab, representerar skogsägarna och skogsyrkesmännen, medan specialforskare Sauli Valkonen (SV) på Naturresursinstitutet representerar forskningsvärlden.

Vad tror du att skogens och skogsägarens roll är om 50 år?

HA: Skogen fortsätter att vara viktig för Finland men sättet hur den utnyttjas tror jag att förändras. Om 50 år är säkert det som kallas härlighetsvärden i Sverige ännu viktigare än i dag. Jag tror inte att skogens roll som råvaruleverantör minskar, eftersom det positiva med skogen är att den förnyar sig, vilket ger industrin en chans att producera etiskt hållbara produkter av eller utgående från trä.

SV: Rollerna är väl ungefär de samma om 50 år som i dag, men skogarna kommer säkert att användas mångsidigare. Det kommer att finnas kvar gamla skogar som duger att vandra i och beundra och som är viktiga för djur och växter. Skogsägarna torde i alla fall fortsättningsvis bestämma om sina marker och hur skogen används.

Vilken blir skogscertifieringarnas betydelse med tanke på produktion och miljövärderingar?

HA: Skogscertifiering är ett sätt att ”brända” skogen och certifieringssystemen är i många länder strängare än den egentliga lagstiftningen. Problemet är att systemen borde förena olika värden på ett bättre sätt, som läget är nu ser miljöfolket och skogsägarna olika på hur skogar kan skötas. Därför tror jag att det kommer att dyka upp flera nya certifieringssystem under decenniernas gång. Jag hoppas också att samarbetet över certifieringsgränserna ökar. Polariseringen kom igen fram i medborgarinitiativet gällande statens skogar, men om 50 år hoppas jag att man har kunnat enas om gemensamma skogsvårdsmetoder.

SV: Jag är fortsättningsvis lite skeptisk gällande certifieringar. Till en del har certifieringssystemen gjort gott, exempelvis i form av träd som sparas vid avverkningar i skogarna. Men om alla parter vill, kunde de utvecklas till en betydande och viktig samarbetsform, vilket jag hoppas sker under de följande fem decennierna.

Hur tror du att klimatförändringen påverkar skogsbruket?

HA: Skogsbruket spelar en avgörande roll i kampen mot klimatförändringen, eftersom det torde vara det enda kostnadseffektiva sättet för Finland att uppnå de klimatmål som staten förbundit sig till. Vi har i ett stort perspektiv tillräckliga arealer, men då arealerna i södra Finland är 34 hektar i genomsnitt, kanske man inte har stort intresse av att freda en betydande del av det. Då tjälen uteblir allt oftare, blir drivningen av virke svår på vintern, vilket kommer att innebära att skogsmaskinerna kommer att förändras då industrin vill ha virkesströmmar året runt. Ett varmare klimat ger en större tillväxt i skogarna för andra träd än gran, som är det träd som lider mest av klimatförändringen. Förändringen kan vara en möjlighet men då måste skogarna redan nu börja prepareras. Klimatet i södra Finland är nu som i Skåne på 1990-talet, får se vad läget är om 50 år. Först och främst ska vi därför se vad man gör söderut, där man har tagit steget bort från monokulturer.

SV: Skogsbruket och skogsvården drabbas snart ännu hårdare av nya hot som till exempel torka och värme, insekter, svampar och stormar. Det har redan i decennier odlats mycket monoton granskog, som är mest utsatt för skogsskador. Skadade träd måste avverkas, vilket inte är bra för naturen och skogsekonomin. Inom en nära framtid börjar man på många håll favorisera blandskog, men då skogen växer långsamt är det en lång process. Förädlade plantor som bättre står emot klimatförändringen anges ofta som en lösning, men jag tror inte speciellt mycket på det eftersom det finns så många olika hot som de framtida träden måste förädlas mot.

Vad gör man av och med trä om 50 år?

HA: Grundpaletten ser förmodligen i hög grad ut som idag, men sågresterna förädlas i högre grad i biomassafabriker, och den sågade andelens förädlingsvärde är högre än tidigare. All betong i bärande konstruktioner kan exempelvis bytas ut mot trä. Redan nu finns drönare som kan fotografera varje träd enskilt och ge träden gps-koordinater. Det ger i sin tur helt nya möjligheter att planera avverkningarna av optimala träd för olika specialprodukter. Det blir spännande att se hurdana teknologier som gör insteg i skogarna.

SV: Jag hoppas att utvecklingen av nya produkter sker snabbare än nu, för vi klarar oss inte bara med att exportera massa. I framtiden tror jag att många nya produkter inte är gjorda av trä utan av träfiber som omformats på olika sätt. Däremot tror jag att trä håller ställningarna som byggmaterial och i snickeriprodukter.

Ökar eller minskarskogsbrukets betydelse i Finland?

HA: Skogsbrukets betydelse ökar säkert under de kommande decennierna på det personliga planet, medan inkomstsidans betydelse minskar. Å andra sidan kommer det att uppstå nya produkter som i allt högre grad behöver jungfrufiber. Ett exempel på det är Kotkamills plastfria barriärkartong för livsmedelsbruk.

SV: Skogsbrukets relativa betydelse kommer säkert att minska då helt nya branscher utvecklas med hjälp av bland annat artificiell intelligens. 

Hur ser allemansrätten ut år 2071?

HA: Fast allemansrätten inte är en lag uppfattas den av allt flera som en rättighet utan skyldigheter. Det leder till problem och därför hoppas jag att statusen uppgraderas, för just nu finns det inget instrument för att hjälpa markägarna att styra användningen av sina marker. Jag hoppas att de positiva sidorna finns kvar år 2071, så att det inte blir som på andra håll i Europa, där man inte över huvud taget får röra sig på privat mark.

SV: Det kan hända att man måste införa vissa begränsningar gällande allemansrätten om skogarna i allt högre grad tas över av kommersiell verksamhet som sliter på skogarna men inte gagnar skogsägarna. Den europeiska trenden har gått mot en ökad användning av skogarna i rekreationssyfte, och en utvidgning av allemansrätterna, eftersom friluftsliv är bra för folkhälsan. Om å andra sidan utländska massatillverkare köper upp en stor del av skogarna kan de ha en annan syn på sina marker. Befolkningstillväxten ökar pressen på användningen av skogarna, åtminstone i tillväxtcentren, och vi får se om alla kulturer sätter så högt värde på att röra sig i skogen.

Vilka råd för framtiden ger du markägarna?

HA: Jag skulle stärka skogsegendomens stresstålighet för klimatförändringen. Det innebär till exempel blandskog och att förlänga omloppstiden för andra träd förutom gran. Den ska ha kort omloppstid och så lite gallringar som möjligt för att minska skaderisken. För ett förnuftigt skogsbruk krävs också bra vägar och att skötselingreppen görs i tid, så att skogen blir livskraftig och tål stress bättre. Gamla skogar kan göras till skyddsområden som livar upp skogen och har sin plats i ekosystemet. Men enbart gamla skogar är inte bra med tanke på till exempel kolbindning. Därför hoppas jag att vi har båda typerna av skogar också om 50 år.

SV: Nu borde man absolut satsa på att skaffa kompetens gällande alternativa skogsbruksmetoder såsom kalhyggesfritt skogsbruk och blandskogar. Båda kan vara vägar mot skogar som både växer bra och klarar av klimatförändringarna.

Hur kan skogsägandet tänkas förändras med tanke på exempelvis landsbygdens avfolkning?

HA: Avfolkningen innebär att servicen försvinner, inklusive tillgången till skogsarbetare. Under de kommande decennierna kommer betydelsen av skogsvårdsföreningarnas eller motsvarande organisationers rådgivning kontinuerligt att öka. Därför borde de lokaliseras till platser där människorna finns. Skogsägandet lär splittras ännu mera, men jag hoppas att skogsfastigheterna inte blir ännu mindre. Därför är det bra att statsmakten sponsrar bildandet av samfällda skogar, vilket ger skalfördelar trots att man fortsättningsvis äger sin skog.

SV: Om det byggs många nya massafabriker under de närmaste decennierna, måste utbudet av virke effektiveras och priset på trä hållas i schack. Statsmakten har gjort förändringar i skogsägandet i stil med möjligheten till samfällda skogar för att göra det möjligt att skapa större helheter och öka virkesutbudet. Företag med kinesiska ägare börjar kanske hyra skog för att garantera råvarutillgången. •

Text: Bo Ingves