Oy Stockfors Ab i Lovisa har förvaltat skog i över 100 års tid. Bland ägorna, som företaget förvaltar i dag, finns skog som under nya ägargenerationer hängt med allt sedan starten.

– Det ger ett visst perspektiv, säger vd Henrik Andersson.

Att värna om skogens mångfald har länge varit en del av verksamhetsbilden. Som första aktör, vid sidan av virkesbolagen, började Stockfors för fem år sedan erbjuda sina kunder möjlighet till FSC-certifikat.

– Eftersom miljöfrågor intresserar våra kunder är det något vi velat förkovra oss i. Vår målsättning är att skräddarsy tjänster och erbjuda skötselstrategier enligt vad våra kunder vill ha, säger Andersson.

En viktig del av den biologiska mångfalden är de gamla träden. Praxisen med att vid avverkning lämna sparträd eller naturvårdsträd, som får fortsätta växa och bli gamla, börjar vid det här laget vara etablerad.

– Tanken med sparträden är att de ska bli kvar för all framtid. På en kalhuggen yta blåser sparträden lätt omkull, men har fortsättningsvis stor betydelse för mångfalden och ska därför lämnas kvar i skogen. I certifieringskriterierna, som håller på att uppdateras, ökar kravet på antalet naturvårdsträd per hektar. I det långa loppet kommer sparträden att leda till att vi har en mosaik av träd i olika ålder.

Förutsättningarna varierar

De riktigt gamla träden, 100-åringarna och äldre, hittar man i dag främst på platser såsom herrgårdsparker, kyrkogårdar och gamla fredade områden, men enligt Henrik
Andersson i viss mån också i ekonomiskogar.

– Jag tror att de flesta skogsägarna i sina skogar har gamla träd som de antingen aktivt velat värna om eller som blivit kvar därför att de legat på en svårtillgänglig plats.

Hur gamla träden kan bli i södra Finland beror i stor utsträckning på trädslaget.

– Granen och björken har en biologisk omloppstid som gör att de aldrig blir speciellt gamla. Björkarna kan bli mellan 80 och 100 år och granara har många fiender som förkortar deras livslängd.

Mängden gamla träd påverkas också av historien.

– Tittar man tillbaka i tiden har all skog i södra Finland avverkats på ett eller annat sätt under de senaste 200 åren. Den indus-
triella sågverksamheten inleddes för 150 år sedan, men innan det höggs det mesta ner för husbehov, till brännved eller byggnadsvirke. Ofta började man med att hugga ner träden som låg närmast hemmet.

Symboliskt värde

Ju äldre och grövre ett träd blir, desto fler arter kan det utgöra livsmiljö för. Den grova barken, groparna och håligheterna är livsviktiga för många arter.

– Ett exempel på en nyckelart bland gamla träd är aspen. Många av arterna, som finns på listan över de utrotningshotade, är beroende av gammal eller död asp, säger Mai Suominen, ledande skogsexpert vid WWF.

Också som dött är ett gammalt träd värdefullt och kan under flera hundra år utgöra en livsviktig levnadsmiljö. Hur trädet dött har dock en viss betydelse. Den döda veden i en tall, som långsamt fått självdö, är värdefull för fler arter än en gammal tall som dött av ett blixtnedslag.

Förutom att gamla träd är viktiga för naturens mångfald är de också viktiga för människan.

– Människan fäster sig vid gamla träd. Man vill gärna ha något som är bestående när allt annat omkring en förändras, säger Mai Suominen.

Borrprov avslöjar åldern

Har man ett gammalt träd på sin mark kan det vara intressant att försöka åldersbestämma det. Höjden och utseendet på barken och kronan berättar en del.

Med hjälp av en tillväxtborr går det att ta ut ett prov som ger information om trädets ålder samt skador och sjukdomar. Borrprovet bör dock göras av en sakkunnig.

Hur ska man sköta om ett träd för att det ska bli riktigt gammalt?

– Tallen mår bäst av att lämnas i fred, det samma gäller granen. Kör man för ofta i granens närhet finns det risk för körskador och därmed också för rotröta. Ädla lövträd skulle må bra av att beskäras av en arborist, men det är kanske att ta i när det gäller ekar som växer i skogen, säger Henrik Andersson.

Eken en överlevare

För tillfället har tallen och de ädla lövträden, främst eken, enligt Henrik Andersson,
de bästa förutsättningarna att bli riktigt gamla i södra Finland, förutsatt att de får växa ostört och inte drabbas av sjukdom. Till exempel almsjukan utgör ett hot mot almbeståndet.

Vad klimatförändringen, i form av hårda vindar, ökad nederbörd och eventuellt flera skogsbränder, kan innebära för trädens förutsättningar att bli gamla återstår att se. Också här tror Henrik Andersson på ekens överlevnadsförmåga.

– En tillräckligt stor ek har inga direkta fiender och är rustad för att klara det mesta. Den tål till och med en skogsbrand rätt bra, medan en gammal tall lätt tar stryk så att den dör.

Mängden oförändrad

Enligt en undersökning, som Naturresursinstitutet publicerade ifjol, har det sedan slutet av 1970-talet inte skett några större förändringar i antalet gamla träd i de finländska skogarna. Antalet träd som var minst 150 år gamla beräknades då uppgå till cirka 829 miljoner, medan antalet på 2010-talet låg på omkring 800 miljoner.

Den överlägset största andelen gamla träd finns i de nordligaste delarna av landet där skyddsområdena spelar en viktig roll för bevarandet av dem. Gamla träd utgör 1 procent av naturvårdsträden i norr och cirka 4 procent (cirka 2 miljoner) i söder.