050 559 5778

Ta kontakt
Foto: Jutta Marjakaarto

MTKs Juha Marttila: Likgiltighet största hotet mot skogarna

MTKs Juha Marttila: Likgiltighet största hotet mot skogarna

Publicerad i Skogsbruket 3 / 21

Skogen är fortsättningsvis ryggraden i Finlands ekonomi, trots att olyckskorparna spådde något helt annat för tio år sedan. Skogen växer klart mera än den avverkas och kan förädlas till en mängd olika produkter. Därför borde det vara självklart att skogsbruket inte försvåras genom kortsiktiga politiska beslut, säger MTK-ordföranden Juha Marttila.

Då skogsindustrin står för över 20 procent av Finlands export (ca 60 miljarder euro 2020) och nästan hela summan har förädlats i Finland av finländskt trä, vore det enligt Juha Marttila, ordförande för Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK, dumt att lämna denna förnybara naturråvara oanvänd.

– Trä ersätter i många fall oljebaserade produkter eller energikrävande produkter som exempelvis betong. När man sedan hör forskare på fullt allvar tala för att virke som fälls borde grävas ned för att binda koldioxid i stället för att användas produktivt, vet man inte om man ska skratta eller gråta. Men frågan om kolsänkor skapar känslor, och snart sagt varje finländare har sin vision och åsikt i frågan, säger han.

Enligt Marttila är det positivt att män-
niskor på allvar nu är intresserade av klimatfrågor och miljöns tillstånd. Men olika miljölobbares sätt att demonisera hållbart skogsbruk anser han inte rättvist.

– Jag brukar belysa skillnaden mellan förnybar och icke förnybar råvara med ett konkret exempel: Om du har 1 000 kubikmeter grus och använder 20 kubikmeter årligen återstår ingenting av gruset efter 50 år. Gör du på samma sätt under samma tidsrymd med trä har du däremot troligen åtminstone fördubblat din ursprungliga virkesmängd. Den här matematiken kunde man kanske lära ut i skolorna, säger han.

Skogsvård kräver långsiktighet

De senaste decennierna har allt flera finländare blivit skogsägare genom arv och generationsväxlingar. Med det utspridda ägandet ökar enligt Marttila samtidigt risken för att skogsskötseln negligeras om skiftena är så små att de inte är ekonomiskt intressanta.

– Det största hotet mot skogarna är likgiltighet. Därför gäller det att få de nya ägarna intresserade av skogsbruk genom bland annat saklig information och lättillgängliga skogsvårdstjänster som kan köpas. Om man inte vill ta hand om skogen själv kan skogen säljas, säger han.

På några år hinner skogarnas ägarstrukturer visserligen inte förändras i betydande grad, men inom några decennier kan förändringen, enligt Marttila, vara riktigt stor.

– Exempelvis de olika typer av skogsfonder, som dykt upp på marknaden, köper stora arealer i investeringssyfte och de andelarna kan sedan i något skede säljs till utlandet, säger Marttila.

Han betonar att envar givetvis gör som den vill med sin egendom. Med tanke på att trygga Finlands framtid hoppas Marttila att så många som möjligt i alla fall skulle arbeta för att Finland har tillräckligt med välskött ekonomiskog för skogsindus-
trins behov också i framtiden.

– Jag är lite fundersam över hur åtminstone en del av fonderna kan lova en bättre avkastning än vad som är möjligt via normalt skogsbruk. Om det beror på att de i tillägg till fördelarna med samfälld skog får sådana skattefördelar som vanliga skogsägare inte har, borde regeringen se närmare på saken. Om en stor del av skogarna ägs av utlandsägda fonder i framtiden kan också den traditionella allemans- och jakträtten hotas, säger han.

Miljövården inbyggd i skogsvården

Hur stor del av den finländska skogen som borde skyddas är en av de heta skogsfrågorna i dag. Marttila betonar dock att skogsägarna i Finland är vana vid att beakta miljöfrågorna då de planerar skötseln av sina skogar.

– Man kan säga att skogsägarna är experter på hållbart skogsbruk eftersom åtgärder i skogarna görs på mycket längre sikt än de ekonomiska och politiska cyklerna. Syftet är i grunden att bevara skogarnas hälsa och lönsamhet över många generationer. Den ekonomiska avkastningens roll är naturligtvis betydande eftersom skogsvård kräver pengar, säger han.

Den ökande mängden höghus och offentliga byggnader byggda i trä gör att skogsbrukets betydelse ytterligare kan öka i Finland under kommande årtionden.

– Mot den bakgrunden var det dramatiskt att se att den här träbyggnadskompetensen saknades i Finland ännu för tio år sedan och att Aalto-universitetet fick den första gåvoprofessuren i träbyggnation först för ungefär sex år sedan, säger Marttila.

Trots att specialkompetens inte byggs upp i en handvändning betonar han att det ändå finns många aktörer som har långvarig erfarenhet av att bygga i trä. Den kompetensen går relativt snabbt att uppgradera för större byggnader, och därför har byggandet av större byggnader i trä trots allt ökat snabbt i landet.

– På exportmarknaden finns en jättepotential för husexport som avsevärt kan öka den mekaniska skogsindustrins mervärde jämfört med idag. Varje trähus binder koldioxid för många decennier eller till och med sekler, säger Marttila.

Skyddsåtgärder kräver pengar

Marttila påminner om att skogarna växer effektivast då de vårdas aktivt, bland annat genom förstagallringar. Det här är aspekter som enligt hans åsikt inte alls tas upp i diskussionen om skogens roll som kolsänka.

– Det har länge bedrivits skogsforskning i Finland, vilket innebär att olika skogsvårdsåtgärder kan backas upp med verifierad forskning. Men då diskussionen om kolsänkor i högre grad är politiskt färgad än baserad på vetenskapliga fakta, kan det vara svårt att förstå sammanhanget, säger han.

Då de finländska skogarna nu växer mera än någonsin tidigare visar det enligt Marttila att skogsvårdsåtgärderna har fungerat, då det gäller värnandet om skogarnas naturvärden.

– Även om det har gjorts kortsiktiga avverkningar för länge sedan kan det inte tas som en grund för kritik av dagens framåtseende skogsindustri, säger han.

Marttila poängterar att det givetvis också behövs skyddad skog.

– Frågan är då hur mycket skog, och framför allt vilken typ av skog som ska skyddas. Där man lätt förfaller till att diskutera enbart arealer skulle det vara viktigare att diskutera vilken typ av skogar och andra naturområden som ska skyddas, säger Marttila.

Eftersom skyddsåtgärder kräver pengar för att kunna fullföljas anser Marttila att ett logiskt krav på områden, som någon vill skydda, är att de innehåller speciellt värdefulla naturvärden.

– Om det finns skyddade djur- eller växtarter på ett skogsområde, är det inte i sig en direkt grund för att hela området ska skyddas. Många sällsynta arter har visat sig trivas bra också i ekonomiskog vilket är ett tecken på att Finland har lyckats med att kombinera skogshushållning med viktiga naturvärden, säger han.

Barndomens skog har blivit tät

Gällande Metsä Fibres kommande massafabrik i Kemi konstaterar Marttila att den är en efterlängtad investering som visar att Finland har en industriell framtid.

– Utan investeringar går det inte att se framåt. Om inte miljötillståndet hade beviljats kunde ett tänkbart scenario dessutom ha varit att fabriken hade byggts på den svenska sidan. I det fallet hade den använt också finländskt virke, medan alla andra positiva effekter i form av arbetstillfällen och skatteintäkter hade tillfallit Sverige, säger han.

Marttila är själv jordbrukare och skogsägare i Simo i södra Lappland. Han har sedan barnsben rört sig i skog och mark och kan hålla med folk som med längtan i rösten beskriver hur fina barndomens skogar var.

– Också mina barndomsskogar har förändrats avsevärt genom decennierna. När jag var barn var det ganska glest med skog här i regionen men nu växer skogarna täta och det finns också gott om döda träd som betjänar skogarnas biodiversitet, säger han.

Skogsägarnas rättsskydd i fara

Marttila påpekar att den pågående helhetsreformen av markanvändnings- och bygglagen (MBL) i högsta grad kan påverka skogsägarnas rättsskydd och ha en stor betydelse för den finländska skogsindustrins verksamhetsmiljö. Därför är lagberedningen på tapeten både hos MTK och hos samarbetspartnern SLC (Svenska lantbrukproducenternas centralförbund).

– Reformen av markanvändnings- och bygglagen är ett jätteprojekt som påbörjades redan under den förra regeringens tid med rätt positiva förtecken. Den politiska styrningen har dock ökat i lagberedningen på bekostnad av sakkunskapen, säger Marttila.

Han framhåller att lagen borde förbättra markägarnas rättsskydd i stället för att göra det möjligt att under täckmantel av markanvändningsplanering freda privat mark utan krav på att betala en skälig ersättning.

– Det sista halmstrået är att ärendet förs till EU-domstolen men jag litar på att Finland är en rättsstat och att den slutliga lagen är mera balanserad än det ser ut nu, säger Marttila.

TEXT: BO INGVES
FOTO: JUTTA MARJAKAARTO

Vill du läsa flera artiklar som denna?
Bli prenumerant
Ta kontakt

Lillviksvägen 6
02360 Esbo